2009

2010-08-21
Ikaros börjar komma tillbaka äntligen

Det har tagit väldigt lång tid för Ikaros att bli bra. Han är fortfarande lite stel när han går men nu börjar han trivas med tillvaron igen. Pratar hela tiden och vill ständigt ha mera mat. Vad som har drabbat honom vet man inte, veterinären är förbryllad över återhämtningen. Men de tror att han har fått hjärnhinneinflammation. Jag tycker det är jobbigt att inte veta, så jag köper den diagnosen.

Jag var ute i morse med Debbie och kameran. Den hunden är inte lätt att fota eftersom hon inte kan stå still någon gång. Man kastar 100 bilder och spar en halvbra.

2010-08-09
Att ha en portis... om man jämför
Kära perrovänner, för som jag förstår så är det mest mest perroägare inne och kikar. Jag har tänkt berätta lite om hur det är att ha en portugisisk vattenhund. Många har frågat hur de är om man jämför med perron. Jag kan nog bara jämföra Debbie med de perroerfarenheter jag har. Alla hundar är ju egna individer och säkert finns det många portisar som inte är lik Debbie alls. En av de saker jag tycker är roligast med henne är det sätt hon gärna tar sig an nya uppgifter. Allt nytt vi gör är roligt och ska göras ordentligt med liv och lust. Hon är fantastiskt lättlärd just därför. Sedan har vi jaktlusten som finns där som ett orosmoln. Hon jagar allt som rör sig. Vi har många rådjur och rävar runt knuten och vi har satt upp rutiner som fungerar så att Debbie inte kommer ut i det fria. Vilket inte alltid är så lätt, men skulle kunna resultera i att hon drar iväg efter något vilt. Känner hon rådjursdoft när vi är ute och går blir hon alldeles till sig och fram till för några månader sedan helt okontaktbar. Hon är väldigt het i många situationer och blir lätt stressad och frustrerad.
Hur är det då med matlusten? Jag har hört att många är svåra med maten. Jag vet inte om det är sant. Debbie har plats för hur mycket som helst. Hon äter det mesta och hennes mattallrik tar slut innan Muffin hinner fram till sin. Kommer hon sedan åt en tugga från Muffins tallrik så är hon glad för det. Hon äter också bär och grönsaker. De svarta vinbärsbuskarna får inte vara i fred, eller hallonen. Blåbär och nyuppdragna morötter stjäls också om det går. Muffin är en 100%-ig köttätare. Pälsvården då, ja nu är vi inne i en period där tovorna förökar sig så fort jag tittar bort. Helt otroligt. Stor skillnad mot perron förstås som aldrig får en borste genom pälsen. Nu är det för all del inte gratis att få en fin lång perropäls heller. Men stor skillnad är det.
Debbie vaktar också gärna och det har vi jobbat hårt med och det har blivit mycket bättre, för hon har en förmåga att ta till sig instruktioner på ett bra sätt. Det är precis som hon tänker "Jaha är det så jag ska göra" och hon vill så gärna göra rätt. Hon är fortfarande lite mesig när hon möter nya människor som ger henne för mycket uppmärksamhet. Så visst har det varit en helt galen tid sedan hon kom hem till oss. Hon har varit jobbig helt enkelt, eller man ska väl säga att det har varit jobbigt. Nu känns det som vi är på rätt väg och hon mognar och utvecklas just nu på ett tillfredsställande sätt. Debbie är väldigt charmig och man kan inte annat än älska henne. Hon är en kelgris och vill alltid vara i centrum. Det allra roligaste med Debbie är hennes sätt att vara i vatten, hon är lika gärna under som över ytan. Vilken vattenhund.

2010-08-04
Klippt o klart
Nu har Muffin fått en omgång med sax och klippmaskin. Väldigt tovigt under och det tog sin tid att bli klar. Nu hade ju jag anmält till Gotland och har ingen hund att ställa. Det hade blivit jobbigt att dela i hela fyra veckor till, inte minst för Muffin. troligtvis hade pälsen åkt av även om vi inte hade fått det sista certet, men nu kändes det inte så hårt. Kanske kan jag få låna någon av de andra hundarna att ställa. Vi kommer ju med ett gäng. Ingen mer perro dock. Tack för alla grattishälsningar, det är roligt att få.


Omvänd portisklippning	Eller slöjstjärt


Inte så mycket kvar här	Debbie är stor nu mot storasyster

Så väntar vi på svar från rabiestestet så vi kan åka och hämta vår spanjorska. Vi hoppas att allt går i lås. Man vet aldrig.

2010-07-31
Champion i Ransäter
Det var inte mer än sju perros anmälda till utställningen i Ransäter. Fyra i hanhundsklassen och tre i tikklassen. Dessutom var det totalt tre champions på plats. Muffin var ensam i tikklassen och gick vidare med CK. hon blev sedan tvåa i konkurrensen efter championtiken Herman´s Sol de Aqualine och vi fick vårt tredje Cert. Tänk vad snabbt det gick helt plötsligt att skrapa ihop dessa som satt så långt inne. Lino fick också sitt tredje Cert så det var två perros som blev champion idag. Grattis till familjen Fulke och till Anneli o Nanna förstås.

Lino gillar tjejer och hade svårt att koncentrera sig här

Grattis ochså till Gunilla på Aqualines som fick fina resultat denna dag.

Muffins lillebror gjorde väldigt bra ifrån sig trots sin ovana att bli ställd. Han blev trea i hanhundsklassen med CK.

Syskon i Ransäter

Häromdagen kom en minibuss med ett gäng ballongfarare. De ville låna lite plats för en uppstart. Ut kom en jätteballong.

Hur reagerade då hundarna på detta vidunder. Muffin blir lugn som en filbunke och går och lägger sig med nosen riktad från jättemonstret. Debbie ska genast ta saken i egna tassar och döda det. Léon tyckte också att det var lite otäckt. Efter knappt en timme for de iväg. Vädret var underbart och jag tror de fick en fin kvällsfärd in mot stan.

2010-07-19
Minisemester till norr med Cert o BIR
Då har vi varit ute och rest lite i norr i alla fall. Katten Ikaros är mycket bättre och fick åka och hälsa på min syster. Diana har varit i Frankrike annars hade de ju varit den bästa lösningen eftersom han gärna tillbringar tid inne hos henne. Vi får se hur det går när vi slutar med kortison, men än länge går det framåt sakta men säkert. Vi har haft ett underbart väder hela tiden medan det har regnat en hel del hemma. Debbie har fått träna på att inte reagera på allt som rör sig. På en campingplats rör det sig mycket olika saker nära stugan, cyklar, barn som skriker, andra hundar och en hel del nya saker. Väldigt nyttigt för henne. Debbie kommer lätt upp i stress och då blir hon hispig på allt. Det är ganska mycket jobb med henne just för detta, men hon är inte svår att träna utan hon fattar ganska snabbt. Sedan blir det inte alltid som man har lärt sig för reaktionen kommer före tanken. Så det är mycket träning på att lära sig koppla av i alla sammanhang och att känna sig trygg i alla omgivningar.

På lördagen åkte vi då de 20 mil, från vår campingplats i Umeå till utställningen i Piteå. Vi har försökt att träna in farten mer med ett handtecken. Hon blir ju gärna lite svår att få fart på i ringen. Jag tycker att det lyckades riktigt bra med detta eftersom vi lyckades springa hem Certet och BIR. Det var bara fyra tikar i ringen och alla var med i den öppna klassen. Torres kullsyster (Muffins lillasyster) var med. Jag gillade henne skarpt. Jag tycker inte att hon har det där uttrycket som Muffin och Torres, kanske är hon mer lik mamma.

Wilma
Det är jättekul att komma upp och träffa perroentusiasterna i Norr. Det kommer att bli fler resor dit är jag säker på. Jättekul också att se Rufus som kommer från Tasseriet springa hem en 3e placering i valpfinalen. Också en kille som var framåt och väldigt trevlig

Ingen dålig utställningsstart

Själv åkte vi ut snabbt, det gjorde förstås inte så mycket, men visst var det en härlig känsla att få springa varvet med en hund som helt plötsligt visade sin allra bästa sida. Hon kanske vill ha lite mer uppmärksamhet för att hon ska tycka att det är värt besväret. Bredvid oss i finalringen stod portisen som blivit BIR, en söt liten tik. Jag har en stor tik kan man konstatera, kanske något FÖR stor.

Lite bättre kunde det väl ha sett ut efter alla utställningar.

2010-07-09
Semester och inställd fjällvandring
I dag skulle vi ha åkt uppåt i landet för en veckas fjällvandring. Det skulle bli en trevlig början på min fyraveckorssemester som började idag. Planerna var att vandra från Kvikkjokk och uppåt kungsleden mot Saltoluokta. Där har vi vandrat tidigare och det är en riktigt fin vandring. Vi skulle åka till Gällivare och vara med på midnattssolsutställningen. Vandra en vecka för att sedan avsluta i Piteå, också med utställning.

I måndags ringde Mikael till jobbet och sa att Ikaros verkade hängig. Han kom inte när han hade ställt fram mat till honom. Eftersom det aldrig har hänt tidigare så blir man ju fundersam. Han blev snabbt sämre och det slutade med att Mikael fick åka in till "vår" smådjursklinik. Symtom: mycket svaga bakben, snudd på förlamade, ingen aptit, och uttorkad. Han fick dropp och det tog en massa prover och tisdagen gick utan att det hände direkt något med tillståndet. På onsdagen ringde veterinären och sa att Ikaros var sämre. Han hade inte svarat på antibiotikan, hade blivit blind och hade även tappat kraften i frambenen. De kunde inte hitta något fel på alla prover som togs. Fina levervärden, njurfunktion och slemhinnor. Ingen förgiftning eller feber. Det gissades på hjärntumör eller hjärnhinneinflammation. Som jag har googlat utan att hitta något. Vi kom överens om att ge Ikaros en dag till med kortison och en annan slags antibiotika. På torsdagen började han äta lite och det verkade som synen också kommit tillbaka. Han gick också, men det såg ut ungefär som han var mycket överförfriskad. Så jag fick hem honom för att se hur han skulle utvecklas hemma. Nu ligger han mest och tittar, vinglar iväg på lådan ibland för att sedan lägga sig någonstans igen. Jag tror faktiskt inte att det kommer att gå så bra, men det är klart att han ska få en chans att krya på sig eftersom de inte vet vad det är. Han har ju något slags neurologiskt förstås. Han lider nog inte, men om han inte blir bättre än så här så får han inget bra kattliv. Meningen var att Ikaros skulle vara hos min syster, men nu tycker jag att han ska få vara hemma. Det skulle helt enkelt inte kännas bra att ge sig iväg nu. Vi får se om vi tar några kortare vandringar på närmare håll. Jag ska i alla fall åka iväg till Piteå i slutet av nästa vecka och ta en minisemester.

Muffin har skaffat sig ett jobb alldeles på egen hand. Vi fick två getter till gården och först tyckte hon nog att de var riktigt hemska. Men efter några dagar så märkte vi att hon smet iväg för att bara kolla in getterna. Så flyttade vi på dem för några dagar sedan och då blev det fart på Muffin. De kom utanför stängslet och bocken smet iväg. Gissa vem som såg till att han kom "hem" igen. Det var faktiskt lite snopet att se hur hon helt plötsligt blev en annan hund än den vi känner. Debbie går förstås inte att ha lös i dessa sammanhang. Hon skulle nog äta upp getterna.

Kollar så att hon inte smiter

När det gäller Debbie så har vi vaktproblem. När det kommer främmande så kan det ta evighet innan vi får ordning på henne. Hon vill alltid vara först på dörren, men det vill jag också. jag vinner numera alltid eftersom alla som ringer på vet att de får stå kvar en kvart innan de kan komma in. Nja kvarten har väl krympt till några minuter, men det är inte så lätt alla gånger.

Så kanske det kommer en ny perro till gården. Det är ju Diana som ska ha henne, men jag är förstås väldigt mycket inblandad. Det kanske dröjer några månader ännu, men det ser ut som allt kan gå i lås i alla fall med rabiesvaccinationer och HD-röntgen mm. Nej, det blir ingen valp den här gången utan en tjej på ca 1,5 år. Hon är svart och söt.

Nu är det också klart att vi flyttar in i vårt nya hus till hösten. Det är i och för sig ett gammalt hus, byggt för ca 100 år sedan. Det ska bli skönt. Jag ska börja med staketet på semestern. Det ska blir många meter och slås upp det första vi gör. Sedan kommer renoveringen allt eftersom.

2010-06-06
Vi har varit på utställning i Vänersborg. Det var en ny utställningsplats för mej och jag blev överraskad av den fina omgivningen. Muffin var inte riktigt i slag och ville bara vila sig i skuggan. När det blev vår tur ville hon inte in i ringen. Jag fick plocka fram fästingborttagaren som man kan använda sig av i krissituationer. Men inte ens denna var så väldigt intressant idag. Hon accepterade hanteringen ganska bra men visade att hon minsann inte tyckte om det. Vi som hade kommit in på en trevlig utställningsväg där det mesta går bra med svansen på topp. Vi vann i alla fall den öppna klassen och fick ett CK. Jag väntade på att bästa tik skulle placeras och blev väldigt snopen när jag insåg att jag var ensam kvar. Glad blev jag förstås. Muffin blev sedan BIM och vi fick vårt CERT. BIR:et gick till snygga Rocker Fellow´s Ramses I. Vi avslutade med ett dopp i Göta älv där båda hundarna gladeligen sjönk ner i vattnet. Tyvärr så glömde jag min kamera hemma men jag tog en bild fem minuter efter hemkomst i stället.

Lilla primadonnan som faktiskt precis har skenvalpat

På Specialsöket går det framåt. Debbie älskar verkligen att åka till Hällerfors nu när hon vet vad det handlar om. Jag har så gott som bestämt mej för att vi ska specialisera oss på något så tråkigt och vanligt som mögel. Men jag hoppas att vi kan bli så duktiga att vi kan få använda det skarpt i framtiden. Man kan ju välja liksök, barnhund, narkotikasök, ja i princip vad som helst för spännande saker, men hur ofta letar man efter sånt?

Debbie letar och fort går det....

Debbie har också gått sista viltspåret på nybörjarkursen och vi ska boka tid för anlagsprovet. Det har blivit lite svårare att få en snabb tid. Kanske håller det på att bli väldigt populärt med denna sysselsättning. Men jag får väl ringa någon av våra närboende domare och hoppas på en tid ganska snart.

Alla agilityhinder är också avklarade av Debbie. Hon är verkligen inte rädd för några höga höjder eller något annat på banan.

2010-05-22
Debbies höftledsresultat har redan kommit in och det blev A på båda sidor. Det känns förstås jättebra.
Nu är det lite intensivt med kurser, men så är det alltid på våren. Vi började agility grund i torsdags och jag kommer att ha tävling i sikte med Debbie. Funderar lite på varför man ska stanna inför kontaktfälten på balanshindren. man lär hunden ha en jättehög fart för att sedan tvärnita och stanna . Är det bra?? Man borde kunna lära hunden att alltid ha fart utan missa fältet, men det kanske inte är möjligt. Muffin älskar också agility och vi ska börja träna ordentligt på hindersugsövningar. Hon vill gärna ta kontakt mellan hindren. Till detta tänkte jag använda en manick jag köpte för att träna framförgående. Man sätter den i marken och lägger några godisar på. Då tror jag hon drar på.

2010-05-18
Vi var på en inoff. utställning i Sunne. Denna brukar vara mycket trevlig men i år fick den i sista stund förläggas i ett ridhus pga det urusla vädret. Det är förstås Debbie som behöver ringtränas men idag blev det ändå bara Muffin som fick gå in och ta sitt BIR då hon var ensam i rasen. Debbie som har blivit lite harig sedan upplevelsen hos veterinären är inte riktigt mogen för ringen ännu och jag vill inte att vi ska hamna i en kamp oss emellan, eller att hon ska lyckas att slippa. Vi har fått börja träna hantering från början och det är hon själv som får bestämma takten. Just nu går det framåt med stora steg och det är skönt. Wermlandstidningen var där och fotade.

Så här blev bilden i tidningen, kul.

Så var vi i Smedjebacken på rasspecialen med över 70 perros i ringen. Det var väldigt blött och hundarna blev riktigt våta och lortiga. Vädret däremot var underbart och det kändes som sommarens första dag. Muffin skötte sig verkligen bra och jag var förstås stolt över henne. Hon placerade sig som 4a i öppna klassen och fick bra kritik. BIR och BIM gick till två unghundar.

BIR o BIM

Muffins lillebror Torres fick gå ut i ringen för allra första gången. Han klarade det med glans. En 2a-placering i unghundsklassen med HP. Ett stort GRATTIS till en lyckad utställningsdebut.

Lillebror, Torres (Isblommans Goldfinger)
väldigt likt en tjej jag känner

Debbie har gått sitt första fullånga blodspår (600 m) Nog kan portisar också spåra. Hon är suverän. Hon försöker dock glufsa i sig klöven snabbt så jag måste ha med något riktigt gott att ge i utbyte.

I dag var vi och röntgade Debbies höfter. Så här der de ut.

Jag tycker det ser bra ut.

2010-05-09

Léon och Debbie myser

Vi har haft datastrul. Ett virus tog sig in och började plocka bort diverse program och jag har fått tagit hjälp av mer datakunniga än jag för att fixa detta. Våren har kommit och vi har ganska mycket hundaktiviteter för oss. Specialsökets 4:e helg är avklarad och utbildningen ger mer och mer hemarbete. Vi tränar ytsök, minisök, sökbana, spår, kontakt (fokuserad utan att titta på handen). Att fokusera på doften utan att titta efter belöningshanden är viktigt. Var man belönar, hur ofta och även mitt intresse för doften är också viktigt. Mycket att tänka på men otroligt roligt och ett underbart gäng med hundar, mattar och hussar. Den här veckan har vi haft avslutning på uppfödarutbildningen. Vi har träffats varje torsdag sedan i oktober. Det har varit mycket att läsa och diskussionerna har varit livliga och ibland varat ganska långt in på kvällarna. Utbildningen har verkligen gett mej insikt i hur mycket det finns att lära sig. Det är nog ändå tur att den blev klar nu eftersom vi har både viltspårskurs och agilitykurs för nybörjare på Debbies schema. Viltspårskursen har redan börjat och vi har avklarat två gånger av fem. Debbie har ett enormt sug efter spåret, men det känns som andra lukter också lockar och hon ger sig ibland ut och kollar vad det finns runt om. Hon går alltid tillbaka till sitt blodspår och det ska bli kul att se hennes utveckling. Det brukar hända så mycket de där första gångerna de går blodspåren. De där småspåren som vi lade när Debbie var väldigt liten har nog gett mersmak. Vi har också varit på en inoff. utställning i Karlskoga för att mjuka upp Muffin inför säsongen. Debbie var med och socialtränade. Vi hälsade på mycket människor och sprang lite i ringarna. Muffin blev BIG-4a och hon har verkligen sina bra dagar i utställningsringarna växlande med mindre bra. I dag var hon i form.

Avslappnade båda två. Vi får köpa två till stolar.

Jag har också börja träna Muffin på sökbanan. Jag har tänkt använda samma inlärningsmetoder och se om jag kan göra Muffin till en bra kantarellhund. Muffin får också agilityträning numera. Jag har lagt lydnaden lite på is. Hon verkar inte tycka att det är kanonkul direkt. Många säger att det beror på att jag tycker så mycket mer om agilityn, men Debbie älskar ju lydnadsträningen och där kommer vi säkert att tävla så småningom. I går fick Debbie se två svanar när vi ar nere vid hundbadet. Hon kastade sig i och blev nog lite snopen när hon insåg att det var djupt. Det blev årets första dopp. Hon verkar vara den vattenälskande typen och apporterar gärna.

Muffin hoppar också gärna i men det verkar som hon tycker Debbie ska hämta

Jag har anmält till rasspecialen i Smedjebacken. Jag hoppas på fint väder och många nya och gamla perroägare.

2010-04-10
Debbie är en vakthund, en riktigt duktig sådan. Vi uppskattar det inte alltid. Hon kan faktiskt låta så mycket mer än vad som finns bakom. Så grovt skall medan Muffins skall skär genom märg och ben. När det kommer någon så ligger Muffin gärna kvar i sin bädd och småskäller lite medan Debbie får göra jobbet. Vad vi inte trodde var att hon skulle bli en en jakthund, eller råtthund. Mycket snabbt och elegant har hon klippt sin första (det är vad jag hoppas, men hon såg van ut). Det var väl ingen råtta, men musen var inte någon av de mindre arterna. Bara svansen hängde ut genom munnen på henne och jag fick bända upp den för att hon skulle inte skulle svälja den. Debbie var mycket uppspelt och stolt. Hon är också väldigt intresserad av de större fåglarna runtom vilket i alla fall Muffin inte har lärt henne vara. Debbie är mitt upp i sitt första höglöp, hon sölat alldeles förskräckligt. Jag köpte ett tikskydd, men det fick förstås inte vara helt så länge. Det verkar som Muffin också är på väg in i löp. Vi träffade brorsan Torres idag och han var så väldigt intresserad att han glömde allt annat, stackarn. Vi tänkte anmäla till rasspecialen men jag är lite tveksam med tanke på pälslängden. Jag måste nog klippa av en bit på längden om hon ska hålla i juli och augusti annars hamnar vi väl alldeles fel. Fast det spelar ju kanske inte så stor roll om hon har lite kort päls heller. Debbie är ju redan nerklippt så någon utställning för henne blir det inte i år.

Halvlång päls i dag

De här två verkar kunna leka ihop

2010-03-30
Nu har vi varit på den tredje helgen i Hällefors. Den har varit fullspäckad med spårteknik, minisök, optimering, läcksök och sökbana. Debbie blir väldigt exalterad minst sagt. Hon förstår inte att man måste vila mellan momenten och jag får väldigt svårt att lugna ner henne. Det är i alla fall fantastiskt kul och det verkar som alla hundar och alla hussar och mattar tycker detsamma. Nu ska vi bygga en sökbana att träna på, det får bli en enklare variant. Jag kommer förstås att inviga Muffin i detta också och se vad hon tycker om det.

2010-03-21
Debbie gamla jag är nästan tillbaka. I två dagar låg hon mest och rosslade, men i onsdags märktes en stor förbättring, och det har sedan bara blivit bättre för varje dag. Jag har klippt ner henne mycket för att det ska bli lättare att kamma. Jag ville inte utsätta henne för en genomkamning när hon varit borta från pälsvård så länge. Hon har blivit väldigt spinkig, men med tanke på aptiten så är hon snart tillbaka igen.

Så här såg det ut i morse

2010-03-15
I dag har vi fått hem sjuklingen. De tror att hon har lunginflammation. Men också någon slags magsjuka. Hon är så ynklig och har blivit så mager. Vi har fått order om att hon ska ta det väldigt lugnt. Hon får endast gå ut för att göra behov. Penicillin och diet och återbesök om en vecka. Muffin är nästan helt bra i dag men hostar och har sig vid ansträngning. Jag har hört mej för på dagis om det är någon ny åkomma som drabbat hundarna. En hund med liknande symptom har de haft. Konstiga saker tycker jag men är glad att Debbie i alla fall verkar bli helt frisk.

2010-03-14
Debbie får bli kvar på djursjukhuset i alla fall tills i morgon. Hon har fått några små portioner mat som hon har ätit med aptit. Men eftersom hon är så svag så ville ha henne kvar. Hon kräks fortfarande lite, framför allt när de rastar henne. Blodproven visade inget så de tror att hon har fått i sig något som irriterat tarmen ordentligt, men att det har passerat nu. Samtidigt så är det någon slags infektion eller dylikt i luftvägarna som gör att hon hela tiden får upp slem. Hon var riktigt uttorkad när vi kom in med henne och hon hade kramper i magen, så det känns skönt att vi tog det beslutet att åka in på natten. Muffin har också kräkts hela natten så vi har så roligt här. Jag hade en fundering på om det var den savande änglatrumpeten som ger de där irritationerna i halsen. Jag tyckte att Muffin blev bättre när jag kastade ut den men veterinären var skeptisk. Hon trodde inte heller att det var kennelhosta, men var inte säker, (båda hundarna hade kennelhosta för ca två veckor sedan) Hon tyckte det var konstigt att magen var så i olag. Muffin får ingen mat idag. Hon är pigg och dricker vatten. Lite kväljningar då och då bara. I natt så var det ca 30 sekunder mellan dem men hon verkade ändå inte vara påverkad av det. Så det är nog så att Debbie har drabbats av två saker samtidigt. Vi hoppas att hon piggnar till snabbt och får komma hem. Det känns lite tomt utan virvelvinden.

Léon

Muffin o Ikaros börjar bli trygga i varandras sällskap

2010-03-13
Vi är oroliga här. Debbie är sjuk och vi vet inte vad det kan vara. Det började lite i torsdags med kräkningar, men hon var då helt pigg. Under natt till fredag var hon också uppe och kräktes några gånger. Fortfarande kändes det som hon absolut inte var hängig på något vis. Jag hade ringt mej sjuk för migränen som hade attackerat mej under natten. Debbie är på dagis onsdag och fredag så jag vågade inte lämna henne där utan tänkte att hon får vara nere hos min dotter idag. Det kunde ju vara något smittsamt. På morgonen ökade kräkningarna och jag började bli orolig. Åkte in till kliniken på förmiddagen där de röntgade utan att se något föremål. Jag fick alternativet att de skulle söva henne och gå in och titta i magsäcken eller åka hem och avvakta. Eftersom Debbie fortfarande var pigg och kry så blev jag lite tveksam men valde ändå att de skulle kolla om det satt fast något där. Jag fick åka hem utan Debbie, käka några till migräntabletter och gå och lägga mej. På eftermiddagen hämtade jag henne igen. Magsäcken var tom men och jag fick order om dietmat till magen var i ordning. Hon fick lite kokt torsk på kvällen som hon åt av med god aptit. Fick dåligt samvete för att jag är så hönsig och hade låtit henne bli sövd och allt vad det innebär. I natt vaknade vi av att hon var riktigt dålig. Hon bara stod upp och hässjade med huvudet hängande.. Det syntes att hon hade ont. Jag ringde jourveterinären och åter ett avgörande fanns att ta. Skulle vi vänta tills morgonen eller åka in direkt. Hur ska man kunna avgöra hur sjuk en hund är egentligen. Jag trodde att hon skulle ramla ihop och dö när som helst så vi fick tog beslutet att åka direkt. Fler bilder togs där det konstaterades att kontrastvätskan som tidigare hade getts hade passerat genom magen så det verkar inte vara stopp där. Blodprov togs det också. Nu ligger hon kvar på sjukhuset och jag är glad att vi bor så nära nu när det blev akut. Vi väntar på besked hur hon mår. Mitt jättespralliga glada yrväder förvandlades till en mycket ynklig liten vovve. Vi hoppas nu att det inte är något allvarligt.

2010-03-01
Helgen som har gått har vi tillbringat i Hällefors. Vår andra helg med specialsök och vilken lycka. Debbie jobbar så gladeligen på och vi får ett mycket gott samarbete hon och jag. Hur snabbt hunden lär sig beror mycket på tajming, när man ska klicka, belöna, använda rösten. Nog vet man ju vilken kapacitet hundarnas nosar besitter, men man blir ändå helt tagen när man får se det med egna ögon. På söndag eftermiddag var vi nere i mycket små koncentrationer. Då hör man långa, långa indragningar i nosen. Debbie blev snabbt trött vid de sista gångerna. Det blir jobbigt med så lite lukt men ändå vill hon aldrig sluta. Hon tycker det är otroligt roligt och jag har svårt att få henne lugn mellan övningarna. Nu ska vi fortsätta träna hemma. I dag har vi spårat tre små korta spår i snön där hon har fått olika mycket social förstärkning beroende på hur hon spårar. (perfekt i nysnö där man ser fotspåren). Detta gör vi för att hon ska lära sig att ta emot social förstärkning, hon ska bli uthålligare, noggrannare. Spåren kommer att bli svårare med tiden. Jag ska också miljöträna Debbie på alla möjliga konstiga ställen. men just nu känns det som jag ska ha passivitetsövningar och "lugn-övningar" ett tag framöver. Debbie är i alla fall helt otrolig att jobba med, men det verkar som de flesta på kursen tycker detsamma om sina hundar. Vi har inte bestämt ännu vilket ämne vi ska specialisera oss på. Det skulle ju vara roligt om man fick chansen att komma ut och arbeta på riktigt någon gång.

Det går undan mellan hålen

2010-02-22
Vi hämtade en ny familjemedlem i går. Ikaros heter han och är en Maine Coon. Muffin som inte riktigt visste hur hon skulle bete sig med en katt som inte springer och gömmer sig blev lite förvirrad. Men hon är ju lite van vid katt så det verkar gå väldigt bra. Debbie är mest nyfiken på om det går att leka med den lille.

Ikaros 12 veckor gammal

2010-02-19

I dag tänder vi ett ljus för Chili och tänker på de som älskade henne.

2010-02-15
Min underbara Muffin blir 3 år.

2010-02-13
Jag är nog inte ensam om att tycka att det räcker med kylig vinter nu. När hade vi plusgrader senast? Det är förstås väldigt många fina och soliga dagar, men nu börjar det bli drygt ändå och när våren kommer är den mer välkommen än vanligt. Jag funderar lite på om jag ska klippa ner Debbies päls. Det är inte roligt med den nu med mycket kammande och borstande. Tovorna pluppar upp hela tiden i nästan samma takt jag får bort dem. I dag känner jag att jag fortsätter kamma och kanske får jag väldigt mycket tid över till det i framtiden. På jobbet drar de in många tjänster och min avdelning blir väldigt drabbad med mycket som flyttas till Finland. Jag och mina arbetskamrater väntar och våndas på de slutliga förhandlingarna. Fast jag har aldrig stannat väldigt länge på någon arbetsplats och jag har ändå mycket jobb i familjeföretaget så jag blir ju inte helt arbetslös ändå.

lite vårligt känns det nog i luften ändå
Muffins lydnadsträning har stått still lite för länge men nu har vi börjat igen. Hon har blivit mycket piggare efter skendräktighet. Så det är riktigt roligt att jobba med henne igen. Jag måste få in mer störningsträning eftersom hon är väldigt känslig för det och det ligger oss i fatet när vi tävlar. Debbie och jag tränar inkallningsord. Vi börjar med att träna inkallning på väldigt nära avstånd och mal in ordet. Jag vill ha en snabb reaktion och klickar och belönar. En övning som vi har fått i läxa. Vi har också fått i läxa att träna kontaktövningar, träning med target, spårövningar med social förstärkning i olika grad. (bra med snö så att man ser fotspåren) Tyvärr så har det varit för kallt för spårövningar eftersom det inte får vara kallare än -5°. Mycket av detta är ju inte nytt, men tillvägagångssättet är lite annorlunda eftersom vi ska göra så att det bli fel 2 gånger av 10 försök. För att få en bättre inlärning. Jag har även tagit tag i koppelträningen eftersom Debbie drar omkring för mycket med mej. Vi använder sele numera. Är halsbandet på ska inget dragande belönas med rörelse. Jag har försökt detta förut men förstår att det har inte varit mer än halvhjärtade försök. Är man 100% konsekvent så går det ganska fort att få henne att förstå vad som gäller. Hon har blivit mycket bättre på de här veckorna. Hon vet redan att ska vara ordning när halsbandet är på. Det är lite bökigt med att ha selen hela tiden övrig tid. Men vi får ju plocka bort den allteftersom.
Årets portisläger på Hammarö krockar med perroutställning och KM i agility i smedjebacken. Hur kan det bli så? Kanske kan jag ta en dag på varje ställe.

Debbie med nya hårsnoddar

2010-02-07
Specialsök första helgen. Detta är enormt kul och väldigt intressant. Debbie var väldigt duktig men blev trött fort så det blev många korta pass. Mycket bra träning varvat med teori. Det kommer att behövas mer arbete av mej än vad jag hade förväntat mej, men det känns mest spännande. Vi tränar varje dag hemma med olika övningar. Jag ser fram mot fortsättningen.

Jag tror inte att det ens är en halvmil till Muffins helbror Torres. Han är snart två år och jag såg att han fanns i Karlstad när jag gick igenom Muffins syskon på hunddata. Vi träffades i går och visst är de lika. En underbar perrokille med mycket bus i sej.

De trivdes ganska bra tillsammans, men Muffin var tvungen att visa sig ointresserad emellanåt.

I dag var det den rosa bollen som var mest värd och Debbie har större trut och vinner för det mesta.

2010-01-29
Idag lägger jag sista handen på mitt gamla hus. Flyttningen har tagit tid och vi bor i ett kaos. Hundarna har börjat vänja sig i sitt nya hem. Ja, det har ju inte varit några problem med Muffin som verkar kunna slappna av var som helst. Debbie däremot har varit lite rörigare än vanligt, framför allt på nätterna. Men nu tycks hon trivas och är sitt gamla jag igen. Vilket inte betyder för en sekund att hon är lugn på något vis.
Så här ser det ut när vi försöker ta lite kort. Bilderna kan tala för sig själva.

Inte så farlig som hon ser ut, vilket gap.

För att försöka ta vara på Debbies enorma livslust och energi så har jag bokat in henne och mej som ett av ekipagen på
Specialsök 1 år på Hundcampus i Hällefors. Ett infall, som jag för några dagar sedan inte hade med i planeringen. Men när jag satt och tittade på deras kurser och fick se att det startade en sådan redan på fredag så kontaktade jag och fick hoppa på. Jag vet att några perros har varit med tidigare just på detta och det verkar vara en mycket givande utbildning. Jag hoppas att detta blir något som Debbie gillar. Det blir i alla fall mycket roligare att åka till Hundcampus denna gång. Sist jag var där så var det för att få en utredning på Loka.

2010-01-04
Vi håller på att flytta. Vi byter kommun och kan snart kalla oss Karlstadsbor igen.


Debbie älskar Léon, Muffin också fast mera på avstånd	Muffin ha fått hartänder i kylan

2009-12-26
Nu har den kommit, boken som jag väntat på, "hundars och vargars beteende". Skriven av Freddy Worm Christiansen som är etolog och levt tillsammans med vargar och hundar i över 30 år. Jag har läst några kapitel och det känns som det kommer att bli en fortsatt mycket intressant resa genom resten av den. Boken tar upp många av de missförstånd som finns i dag och som innebär att hunden blir behandlad på ett alltför hårt och omilt sätt. Jag hoppas att denna bok sprids bland hundägare i massor. Information om boken finns på www.hundvarg.se. Där kan den också beställas.

Hundars och vargars beteende

Så har vi fått en otroligt massa snö inatt.

2009-12-16
Jag har varit på Stora Stockholm utan hundar. jag blev lite fattigare för det var väldigt mycket roligt att spendera pengar på. På lördagen tittade vi bland annat på lydnad- och freestyletävlingar. Söndagen gick mest åt till att studera perro-portisringen.

Amo i vackra lockar

Otroligt duktiga ungdomar

portisuppvisning

Så fick vi svaret från Optigen att Debbies PRA var normal/clear. Det var bra.

2009-12-06
Debbie har en enorm aptit, hon är ständigt på jakt efter något ätbart. Det är i och för sig det mesta. Mina vandringskängor som hade många mil kvar är ett minne blott. De har överlevt två perros, men Debbie tog kål på dem. Vår bäddsoffa är också uppäten och en stol och en uppsjö andra små saker. Jag köper massor av tuggben och leksaker att tugga på, men det räcker inte riktigt till tycker Debbie. I går var jag och inhandlade två tuggringar och en leksak med jultema.

Debbie högg båda ringarna och drog iväg som ett spjut. Tur att Muffin inte tycker så mycket om sådana. Men nåde den hund som
försöker ta hennes nya leksak.

Däremot så tycker Muffin om att spara lite av sin mat för att sedan ligga och vakta den. Hon vet att Debbie kan krypa ur skinnet för att få smaka. Men det är sällan hon får något av hennes mat. Muffin äter mycket bättre sedan Debbie kom.

2009-12-02
I dag har jag plockat bort en fästing på Debbie. Den tredje på lika många dagar. Det måste vara ett djur som tar mark och verkar må bra i dagens miljö. Kan detta vara framtidens överlevare när andra arter försvinner.

Muffin håller på att lära sig rutan. Hittills det roligaste hon har gjort inom lydnaden. Det är inte svårt att få henne springa fram och in i rutan. Men frågan är om hon verkligen ser formationen på den. Jag provar med lite olika avstånd. Hon vill gärna springa för kort bit in och stanna väldigt nära framkanten. Så vi jobbar på det. Fjärren sitter som berget med rumpan fast i backen. Inkallning med ställande går ju bra, men det är ju bara för jag har svårt att få upp farten på henne ordentligt. Jag vill ju att det ska vara raketfart och tvärstopp... snyggt.

Jag går också på uppfödarutbildning sedan någon månad tillbaka. När jag fick chansen att hoppa på när en grupp här i Kil startade så tog jag den. Jätteroligt att träffa uppfödare av olika raser och blivande sådana också. Vi träffas en gång i veckan och det blir alltid väldigt sent eftersom diskussionerna aldrig vill ta slut, och drömmen om att det en gång ska kännas rätt att ta en kull lever vidare.

2009-11-23
I dag har vi varit hos veterinären. Debbie skulle få sin första rabiesspruta. Man måste ju kunna ta med hundarna lite längre än till Norge. Jag tyckte att det var lika bra att ta ett blodprov för PRA. när vi ändå var där. Det var dock inte bara. Det ska skickas till USA. och där de gör ett gentest för att se om Debbie är bärare eller inte. Egentligen hade jag väl kunnat vänta med detta (och det hade jag säkert gjort om jag vetat vilket krångel det var) men nu är det i alla fall gjort och om det visar sig att Debbie inte blir friröntgad eller om det finns andra orsaker till att jag väljer att inte ta kull på henne så kanske det kan vara nyttig information i alla fall. Debbie gillar inte veterinären mycket. Tycker inte alls om att bli fasthållen (otroligt envis och ger aldrig upp) och man måste vara stilla när det ska tas blodprov. Det gick dock väldigt bra när vi plockade fram godiset ur fickan. Då glömde hon bort allt annat.

Jag och Muffin går på lydnadskurs där vi lär oss momenten i klass 2. Det är det gamla gänget som gått tillsammans tidigare och det är riktigt bra att gå en kurs så sent på året så att man inte blir sittandes i soffan de mörka höstkvällarna. Muffin bryr sig inte om när regnet öser ner, hon brukar för det mesta vara på hugget på träningarna.

2009-11-06
Debbie har en nos, den är ganska stor och vi brukar kalla henne för hemulen. Den är också mycket effektiv och hon kan hitta en liten torr godis vart som helst. Jag glömmer alltid bort att ställa mat och annat gott längst in mot väggen på bänken. Det går fantastiskt snabbt. Jag vet inte riktigt hur hon bär sig åt. Hon blir väldigt lång i halsen och vips så är skinkfatet tomt. Men det står kvar på samma plats och jag undrar ibland om jag glömde lägga upp något på det. Jag klippte henne i går och undrar om den vita fartranden är på väg bort. Inte mycket kvar av den som var så tydlig.

Hon lägger liksom huvudet på bänken och glider iväg.

2009-11-01
Perroträff i Smedjebacken. efter den senaste perroträffen i Smedjebacken kändes det nästan som ett måste att återkomma. Det är så bra ordnat och väldigt trevligt. Att så många perros som samlas på en sådan liten ort är ju ganska fantastiskt. Anneli och Nanna har ju blivit lite av experter på att få till det med olika aktiviteter. Muffin är som vanligt ganska försiktig, men kommer i gång efter ett tag. Debbie tar för sig som vanligt. Vi provade på lite agility, andapportering (Muffin tyckte att anden var väldigt intressant, men ville inte bära den. Debbie som inte har så mycket hämningar var också lite försiktig i början men kom senare springande med anden hängande i munnen.) Tävlingen om den snabbaste perron var vi också med och provade förstås. Muffin tyckte väl inte att det var någon större idé att skynda sig från matte till husse och tog det lilla lugna, det gick gaaaanska långsamt. Så långsamt att hon faktiskt tog hem priset som Smedjebackens lilla snigel. Alltid något.

Ser inte så glad ut, men hon är oftast en glad tjej faktiskt

Priset som snabbaste perron vanns av Johan och Gunillas Tova. Vilken stjärna hon är. Johan visade lite lydnadsmoment och de är ju så duktiga och ger lite inspiration till oss andra. En härlig dag i perrons tecken har det varit Jag uppdaterar galleriet med ny knapp för träffen.

2009-10-14
I går genomförde Muffin och jag vår andra lydnadstävling. Det var faktiskt ett helt år sedan vi gick ut första gången så det har varit väldigt dåligt med tävlande för vår del. Jag har slarvat med träningen, eller man kan säga att motivationen inte riktigt har infunnit sig förrän för några månader sedan. Jag har lärt mej att man inte ska träna när man egentligen inte har tid, utan försöker stressa igenom tänkta övningar. Om man är på dåligt humör av någon anledning ska man också låta bli. Men i går var det då dags att ta tag i det hela. Klockan sex på kvällen, kyligt som attan men många från klubben som kom för att heja på oss. Vi fick startnummer 5 och fick vara med i den första platsliggningen. Väl på plats satt Muffin och stirrade mot publiken, jag fick ingen kontakt trots att jag verkligen gjorde mitt bästa. Jag var tvungen att hjälpa henne med själva läggandet eftersom hon var i en annan värld. Sedan låg hon kvar i sina två minuter utan problem, trots att grannhunden hade en del grejjer för sig. Betyg 8,5(25,5), kommentar: Sen ner, hjälp att lägga. När startnummer fyra går ut på planen är det dags att försöka få filbunken på lite på G. Hur gör man då???. Boll, kamptrasa, leksak? Nej, det är inget som får igång Muffin. Godis är någorlunda bra, men är inte optimalt. Jag måste helt enkelt plocka fram den lilla gröna fästingborttagaren. Det finns inget som får igång henne som den. Så när vi gick ut och skulle tävla så var hon bara min. Tandvisningen gick bra med 10 poäng, men sedan var kontakten som bortblåst. Linförighet, 7(28 p) Alldeles för snäll var domaren här. Muffin tittade bara på domaren och sedan publiken. Jag väntade så länge jag kunde, men till slut fick jag ändå nicka att jag var klar. Tycker själv att jag mer eller mindre släpar henne runt. Vid ett halt stod hon t.o.m. Kommentar: Yvig sväng. växlar pos. sitter ej vid halt. Men eländet är inte slut ännu.
Läggande: 0:a. När hon ska sätta sig i position glider hon undan. Tittar på mej med en blick som säger att hon skulle hellre dö än sätta sig där. Hon försöker gå fot på min högra sida i stället. Det är hon duktig på för vi har tränat det mycket i agilityn. Sedan går hon ut i en vid sväng från platsen. Herregud tänkte jag, nu slutar vi med lydnaden. Kommentar: Sen start, utför ej momentet. Vid Inkallande flyttar jag mej några meter bort för att undvika platsen som tydligen var smittad med något. Momentet går bra, men jag har ingen raket direkt. 9a(27 p.) Kommentar: Lite sent sättande. Ställandet: Får inte med mej Muffin riktigt utan måste locka henne fram, jag gör ett dubbelkommando för att vara säker på att inte vi ska misslyckas, spelar ju inte någon roll längre, 1an är utom räckhåll. Jag tror domaren ändå missade detta. 7a(21 p) Kommentar: Sen start, något bakom ansats. Apporteringen blir dagens överraskning, hon tar den, hon som väldigt sällan tar någon annans apport. 9 p. Kommentar (något sent tagande) Hopp över hinder går ganska bra, men hon vänder tillbaka lite sent. Lite försiktig tycker jag. Hon brukar vara snabb här. 8,5(17 p) Kommentar (Yvig ingång, något sent sitt). på helhetsintrycket får vi 7,5 p. Kommentar: Trevligt ekipage. Totalt fick vi 145 p och ett 2a pris. Det känns som hon inte tycker att det är jättekul med tävlandet. Annars går det bra på träningarna. Det är tävlingsvana vi behöver. Precis som med utställningarna.

2009-10-08
Ja, då har det kommit ett besked från SKK angående Muffins höfter. Samma avläsare som förra gången och han tyckte att det skulle bli B-C igen. Står inget om pålagringar heller. Tänk att båda höfterna blev sämre på andra bilden. Om det beror på utrustningen eller att veterinärerna inte kan ta bra bilder så kanske det borde finnas något slags körkort de kan ta. Bilderna sållar ju bort en del tänkt avelsmaterial och man ska väl inte behöva röntga om för att vara säker på att man fått rätt resultat. Jag ska köpa ny tävlingsbok till agilityn för den gamla har jag kastat. Nu får vi mäta om igen. Fast det är väl ganska bra ändå att jag får göra det.

2009-10-06
Debbie har börjat på dagis. Hon är inte lika förtjust som sin storasyster att följa med husse i fiskbilen. Muffin blir så lycklig de dagar hon får följa med. Hon går där bland fisklådorna på morgonen och verkar viktig. Debbie däremot har inte riktigt förstått vad det är för kul med detta. Så nu ska hon vara på hunddagis några dagar i veckan. Vi har börjat inskolningen och hon verkar inte ha några problem med att matte lämnar henne hos andra. Det var bara roligt med alla hundar som var där och som man dessutom fick hälsa på och leka med. Jag tror också att det gör henne gott att vara från Muffin ibland och att träffa andra människor som tar hand om henne. Muffin och jag tränar lydnad. Vissa dagar är hon helt borta i det blå. Andra dagar är det ljuvligt och det känns som det bara är vi två i världen.

Debbie har vuxit om Muffin med ca 5 cm. Hon har nu nått 48 cm och jag hoppas att det stannar
vid sådär 50. I agilityn är det bra om man inte är så liten.

2009-09-29
I går var vi hos Audell och röntgade Muffin. Många har sagt att han är duktig och jag ville göra en koll på höfterna. Efter förra röntgen när avläsaren sade att lårbenet var så fult, och frågade också om något hade hänt så var jag nu riktigt orolig på hur det skulle se ut. Om det blir en sådan enorm försämring på ett halvår så kan man ju kunna tänka sig hur det ser ut efter ytterligare ett år. Man kan bli galen på det där med röntgen. Enligt Audell så hade det inte hänt någonting från den första bilden till i går. Tyvärr så kunde han inte se den bilden som var tagen för ett år sedan, men om man jämförde bild ett och tre så var de så gott som kopior av varandra. Lite pålagringar på vänster sida men eftersom det inte blir sämre så fanns det ingen anledning att inte köra agility om man tyckte det var kul. Att jag absolut inte behövde vara orolig för detta. Han tyckte att jag kunde ta en ny röntgen om två-tre år och se hur det utvecklades. Han trodde dock inte att de skulle ändra något nu på SKK när de hade satt D. Det beror på att det finns lite pålagringar. Det var riktigt intressant att få reda på hur det verkligen ser ut och få förklaringar på mycket funderingar. Vi får se om jag vågar sätta igång med agilityn igen. Men det gör vi nog. Jätteskönt i alla fall att det verkar ganska bra.

2009-09-19
Idag har jag och Debbie varit på en inoff. utställning igen. Själva domarmötet får vi ju jobba på lite grand. Hon blev lite illa till mods idag så vi lekte oss igenom gruppfinalen. Jag tror domaren förstod vad jag höll på med, fast många undrade nog. Men Debbie lämnade i alla fall ringen med glädje och det var huvudsaken. Vi fick bra kritik och domaren tyckte om henne. (Mycket söt tikvalp. Bra huvud med bra prop. Rejäl nos. Bra hals, kort rygg. Tillr. vinkl. fram. Skulle önska något djupare böstkorg. Breda lår och välvinklad bak. Rör sig mycket bra runtom. Lite spökålder, fortsätt träna. I dag slutade vi med BIR, HP och BIG:4a. Inga kort blev tagna idag fast jag hade kameran med. Men jag tog kort i eftermiddag på promenaden.

Muffin älskar sin lillasyster

2009-09-18
Vi satt i gräset vid min dotters hus när det plötsligt kommer ut en grabb från huset. Han var i 3-4-årsåldern och hade på sig sin nya spidermandräkt med tillhörande mask. Han kom gående mot oss eftersom hans mamma också satt med oss och pratade. Min hjärna reagerade med blixtens hastighet och lika snabbt tappade jag bort det. Jag hann ändå tänka på hur jag skulle agera för att det inte skulle hända en olycka. Det är snart 9 månader sedan Loka togs bort och fortfarande upplever jag den där sekunden då och då i vissa situationer, då hjärtat hoppar till och jag tänker ut hur jag ska agera. Jag hade vid tillfället bara Debbie med mej och tittade lite på henne hur hon skulle reagera. Hon hade sett honom, den lilla varelsen med de ovala, stora, svarta ögonen. Halsen var dubbelt så lång som vanligt, och hon släppte honom inte med blicken. Jag hörde ett dovt morrande. Sedan ropade han på sin mamma och hon släppte genast intresset. Det är faktiskt en ganska skräckinjagande mask för många hundar kan jag tänka mej.

Jag läste en jättebra artikel i den senaste Hundsport Special om klickerträning. Skriven av Ingrid Tapper. Jag gillar henne och hon kommer och föreläser snart i Karlstad (2:a oktober, och det är Studiefrämjandet som arrangerar) om rädsla och aggressivitet hos hundar. Hennes senaste bok handlar just om detta och är fantastisk.

2009-09-13
I går lade vi två blodspår. Muffin blev alldeles vild när hon såg att vi plockade fram sele och lina. Debbie undrade nog vad det var på gång. Debbie som skulle göra sitt första viltspår fick bara gå ca 25 meter. Hon blev väldigt intresserad av blodet och skuttade fram som en känguru mellan bloddropparna. Slickade i sig varje droppe och avslutade med att hugga in på skanken. jag tror inte att det kommer att bli några svårigheter med henne inte. Vilken hund jag har fått.

Inga hämningar alls.

Muffin var väldigt sugen på att spåra viltspår idag. Det var ett tag sedan sist eftersom vi har försökt oss på lite andra spår. Men inget slår detta tycker hon. Ja, jag tror att hon är på väg tillbaka.

Debbie och jag var på inoff. utställning i Forshaga. Det är inte lätt att bara vara fyra månader och sköta sig. Men jag tycker att det gick ganska bra. Hon var lite blyg mot domaren, men det gick att få fram henne med hjälp av lockbete. Så vi fick vårat Bir och sedan en Big:2a. Det var ju förstås bara två valpar i gruppfinalen valpar 4-6 mån. valpklass 1. Men vi är jättenöjda med Debbies utställningsdebut.

bara 4 mån. men står en liten stund i alla fall.

2009-09-07
Vi har varit på utställningen på Öland i helgen. Bara som åskådare och för att socialträna Debbie. Muffin som egentligen skulle ställas klipptes ju istället ner så det blev inget eget ställande. Stugan var ju ändå bokad tillsammans med utställande vänner så det kändes ändå väldigt roligt att åka ner. Jag satte mej i bilen tillsammans med två vilddjur. Debbie och Sofia, min systerdotter. Debbie fyllde precis nyss 4 månader och det kändes som det var väldigt nyttig träning för henne. Vi övade på att fokusera på matte fast det var mycket störningar, vi tränade också att stå fint. Nu är det bara själva visiteringen som det behöver läggas mer krut på, så kanske vi kan klara av några övningsutställningar i höst.

Debbie tyckte att vågorna var väldigt roliga och lekte tafatt

Muffin har skenvalpat och har nu mjölk i juvren. Det verkar som varje löp blir allt jobbigare för henne. Hon vill bara ligga och gosa med någon leksak och hon är så lugn och ser väldigt olycklig ut. Mindre mat och mer motion ska ju hjälpa, men nu har hon varit hängig så länge att jag ringde till veterinären och fick galastop utskrivet.

Muffin gräver sig ett bo intill huset.

I oktober ska jag och Muffin avverka vår andra officiella lydnadstävling och då hoppas jag att hon är pigg och arbetsvillig igen.

2009-08-22
Nu är det några centimeter kvar tills Debbie är lika hög som Muffin. Hon är ju bara drygt 3,5 månader. Undrar vart detta slutar.

2009-08-12
Vi har börjat på socialträningen i Forshaga igen sedan några veckor. Det är Debbie som får följa med om vi inte är båda hemma. Men Debbie behöver inte socialtränas på samma sätt som mina tidigare hundar. Hon lever livet bland alla hundar och människor. Ingen ordning på någonting. Vi hade lite ringträning, vilket litet monster jag har fått. Tur i alla fall att man kan roa sina vänner som tycker att hon är rolig att titta på. Ja, det får nog ta den tid det tar att få henne utställningstränad nog. Men det kommer att bli lite jobb, det förstår jag. Hon har en stark vilja och jag har börjat använda klickern på allvar för att få henne att tycka det är acceptabelt att folk kollar hennes tänder. Men hon tycker att det är roligt och det är ju positivt. Vi har en del vattenlekar för oss också. Jag vill att Debbie ska bli van vid vatten tidigt. Hon är lite avvaktande men hoppar i när hon ser att Muffin gör det.
Vi var också på agilitybanan häromdagen och Muffin blev så jätteglad. Vi använder de hinder som inte är tillåtna. Debbie sprang genom tunnlarna som ingenting.

Doppar gärna nosen också. Kanske kan det bli en dykare.

2009-08-09
En tråkig och mycket varm utställning: Lång, lång väntan innan det var perrons tur som sista ras. Jag vet inte riktigt vad det är som fattas för att vi ska få det där certet, men jag får nog byta handler. Å andra sidan är det ju ett teamwork mellan oss, så det skulle ju ta bort det roliga och meningen med det hela. Tre tikar var med och Muffin var ensam i öppna klassen och hon fick 1a och CK. Pia hade en ljuvlig liten perrotjej med som som tog hem tikklassen och hon blev ju så glad att det var en fröjd att se. Fast jag var förstås lite avundsjuk, det kan jag inte förneka. Jag är inte längre orolig att Muffin ska visa blyghet för domaren eftersom hon är ganska cool och lugn numera. Det har dock en liten nackdel att hon känner sig säkrare. Hon driver inte på lika bra utan tar det lugnt även när vi ska springa. Så kanske är det det vi får jobba på lite, om det nu blir någon mer utställning för hennes del. Men det blir det nog. I alla fall om vi ändå ska ut med Debbie. Nu är det i alla fall nyklippt och nybadat och jag tror Muffin är nöjd med det. Nu ska vi ägna oss åt lydnadsträningen och skogspromenader utan plock i pälsen. Hittade tre fästingar under filtmattan. Men de levde inte utan hade förmodligen dött kvävningsdöden.

Måste försöka klippa Debbies nos också, men hur gör man? Liten nos och stort skär och rörlig valp.
Små, små krullor syns redan på Muffin efter tvätten

2009-08-07
I morgon åker vi till Askersund. hade jag vetat innan hur mycket jobb det skulle ha varit med Muffins päls så hade jag klippt henne direkt efter Köping. Jag har delat och delat och delat. Nu får vi se om det blir någon inomhusutställning till vintern. Jag tycker Muffin har blivit så cool att hon klarar nog det också. Jag har också klippt Debbie för första gången själv. Eftersom jag är nybörjare på detta så har jag sparat lite mer därbak än vad som är riktigt, men jag tycker att det ser ut som jag kanske ska ha lite till kvar. Hon växer ju hela tiden och känslan är att det klippta liksom växer mer än "kappan". Nosen får vi ta en annan dag när jag har hittat rätt skär. Hon tycker i alla fall inte att det är jobbigt med klippmaskinen och hon tycker om att bli kammad. Jag har använt nr 10 som lämnar 1,6 mm. Hon blev så slät och fin på rumpan. Hon är också betydligt svårare än Muffin att få att stå still när man ska ta kort.

Så här ser de ut idag. I morgon kväll ryker pälsen. (Muffins alltså)

Jag tänkte hinna med att gå på portisarnas rasspecial på söndag. Jag hörde att det var ca 100 hundar anmälda. Ett utmärkt tillfälle att lära känna lite nya människor och lära sig lite mer om rasen. Nästa vecka kör Vi igång på allvar med lydnaden Muffin och jag. Vi har ordning på de flesta moment, det är bara mera fart och lite bättre fotgående som önskas. Jag saknar agilityn och hoppas mycket på Debbie. Jag är säker på att hon blir en bra agilityhund, det märks redan på henne. Vilken intensitet och livsgnista. Ännu är det mest kontaktövningar och inkallningsövningar vi jobbar med. Mycket viktigt för framtiden. Jag måste jobba mera med att bara göra ingenting också, för det vet inte Debbie vad det är.

2009-07-26
Det är utställning i Ransäter i helgen. Jag hade gärna åkt dit, men Debbie är ju för liten för att komma in och socialträna och Muffin är inte anmäld. I stället åkte vi in till stan för att miljöträna Debbie. Vi har varit där någon gång förut, men då har vi hållit oss lite i utkanten. Nu var det dags att ge sej in i den verkliga röran. Söndagsöppet i butikerna och mycket folk. Debbie är riktigt kavat och hon vänjer sig snabbt vid det hon först reagerar ganska starkt på. Hon tar gärna kontakt med folk, men håller sig ändå på sin kant och är avvaktande. Jag tar det med ro än så länge eftersom hon ändå är så framåt i alla andra situationer. Hon är otroligt nyfiken och tuff och det känns som hon utvecklas åt rätt håll. Muffin går numera alltid fram och hälsar och låter sig gärna bli klappad (tänk att hon blev så till slut) och då följer Debbie med.
Tog några kort, med kameran i mobiltelefonen som var det enda som fanns tillgängligt.

Debbie studerar allt som rör sej. Muffin tar det mesta med ro.

Den här apan var först lite läskig men Debbies nyfikenhet tar alltid överhand.

Socialträning är något som jag inte vill slarva med och jag vill såklart ge Debbie det bästa utgångsläget jag kan.
Det gäller ta vara på de där veckorna man har innan de snabbt blir mycket svårare att träna socialt.

Har fått lite frågor om Manners Minder. Den fungerar så att man har en liten fjärrkontroll som styr. Den ger ifrån sej ett pipljud strax innan godiset matas fram (man kan slå av ljudet också). Precis som en klicker fast ett annorlunda ljud. Jag har tänkt att använda vid träning av kontaktfält och farten i olika övningar. När man är ute på agilitybanan och hunden är uppbunden kan det vara bra svårt att belöna när hunden väl är tyst. Men med hjälp av den här så hoppas jag att skällandet snart upphör. Jag ska försöka spela in någon gång när vi tränar. Lite fler länkar för den nyfikne.
http://www.youtube.com/watch?v=-sOzWHjemAU
http://searchservice.myspace.com/index.cfm?fuseaction=sitesearch.results&type=MySpaceTV&qry=manners minder&submit=+Search+

2009-07-24
Manners Minder, Nu har jag äntligen fått hem den. En fjärrstyrd "belönare". Provade denna på Muffin i går och sedan var den hennes. Hon fattade galoppen snabbt och Debbie fick inte komma i närheten.

Så här ser den ut

Jag har skickat efter den från USA och den kostar ju en del, ca 1500:- betalade jag och fick den då i och för sig till dörren. Kronan är ju inte så mycket värd i USA som den var för några år sedan. Den finns att köpa i Sverige men kostar då närmare det dubbla och är svår att få tag i. Jag skickade efter från www.mightypets.com och det fungerade bra. Den här saken har jag tänkt mej använda i både agility- och lydnadsträningen så småningom. Hundarna som tränas med hjälp av den här verkar älska den. Det ska bli riktigt roligt att börja använda den till Debbie. Framtagen av veterinär Sophia Yin. Några länkar om postitiv träning och om Manners minder. Hittade denna hemsida och här finns det massor av matnyttigt.
http://www.nerdbook.com/sophia/welcome.html
http://www.nerdbook.com/sophia/manners_minder/index.html

2009-07-22
Jag håller på att få över de gamla sidorna från perrotjejer till vattenhundssidan. Jag har plockat bort bilderna i den gamla dagboken och lägger in de roligaste i mitt nya galleri i stället.

2009-07-19
Utställning i Köping. Muffin var lite seg idag men jag tyckte hon skötte sig bra. Vann den öppna klassen och kom fyra i konkurrensen. Det var trevligt att träffa lite perrofolk. Vi hade verkligen tur med vädret också för vi klarade oss från regn. Sheela vann BIR:et, Grattis säger vi till Nanna, och Anneli. Många olika varianter på päls och färger idag, kul. Nu får vi se om Muffins päls håller i tre veckor till då det är dags för Askersund. Debbie och jag jobbar hårt med inkallningen, hon kommer som ett skott. Just nu är det mesta på lek och roligt.

2009-07-12
I dag är det uppehåll, vilken tur för vi ar 90-årskalas idag för min gamla farmor. Det har regnat oavbrutet i fyra dygn. Gräsmattan är som ett litet tjärn. I morgon verkar det som det ska dra igång igen. Jag har anmält Muffin till utställningen i Askersund, sedan har vi en inbokad nästa helg i Köping. Jag hade hoppats på att vi kan ställa på Öland, men jag tror inte att pälsen kommer att hålla hela sommaren. Det är de vita partierna som är jobbigast. Jag ska göra vad jag kan, men det ser inte lovande ut. Det kommer att bli en del pälsvård på Debbie också i framtiden. Hon har ju en del vitt också och där tovar det sig lättare. Just nu prioriterar jag olika kontaktövningar och inkallning på henne. Vi går på egna promenader förstås eftersom Muffin inte tycker om att hon tar kontakt med framför allt andra hundar som är stora. Debbie ÄLSKAR ännu alla hundar så man får vara noga med att välja ut de man känner. Än så länge blir det promenader på ca 200 meter och det är väldigt spännande. Nu när Muffin slutat löpa så ska vi fortsätta med lydnadsträningen, och vi kommer att boka in någon tävling på hemmaplan framöver. Vi hade planerat för lite blodspår i helgen också med skogen är ju numera sjö så vi får vänta några dagar. Jag har upptäckt att viltspårning är något som perromänniskor håller på med mycket och gärna, medan portismänniskorna inte är lika aktiva i just den aktiviteten. Kanske blir man inspirerad av varandra. För inte har väl perron så mycket bättre nos? Framtiden får utvisa när vi har gått vår första kurs i viltspår Debbie och jag. Hon har en duktig storasyster att jämföra med.

2009-07-07
Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva för det går nog inte med ord beskriva den energi som Debbie har. Hon är fantastiskt glad i sinnet och alltid full av bus. Springer alltid omkring med något i munnen och smyger iväg när hon ska bajsa, för det gör hon helst inomhus. Kissa däremot vill hon göra ute, om det är torrt i gräset vill säga. Vi socialtränar i lagom doser, allt är nytt och Debbie verkar ha lätt att vänja sig vid nya situationer. Hon är också väldigt förtjust i Léon fast han inte har så god ordning på händer och rörelser. Vi håller ändå alltid ett vakande öga på dessa två tillsammans så att båda får med sig positiva erfarenheter. Hon är försiktigare med honom än med oss vuxna.

Muffin har börjat tina upp och inbjuder allt oftare till lek. Hon rymde dock idag och det hör inte till vanligheterna. Drog iväg mitt framför ögonen på mej, blev visst döv på båda öronen. Hon är väl runt höglöpet nu så jag får hålla ett vakande öga på henne i några dagar till. Hon kanske planerar en kull tillsammans med någon av granngossarna. Jag kommer att byta webbadress nu när den gamla inte passar längre. Jag ska försöka sätta fart på vattenhundar.se snart som jag har haft bokad i några år.

2009-07-02
I går hämtade vi Debbi i Filipstad. Jag fick följa med på besiktningen som gick jättebra. Muffin blev inte så glad åt den nya familjemedlemmen, men hon har redan börjat acceptera den lilla som inte förstår varför hon inte är älskad av alla i familjen. Nästan samma teckning som Muffin har hon och hon är redan som ett stort yrväder som flyger fram överallt. Muffin började löpa i veckan så hon är lite låg i värmen.

2009-06-24
I går hade vi avslutning på bruks/appellkursen. Eftersom jag skulle åka iväg och slutligen bestämma vilken valp vi ska ha så fick Mikael åka till klubben med Muffin. En stor överraskning väntade och jag tror att han kanske önskade att han stannat hemma. Jag fick dra en nummerlapp för vi skulle nämligen ha en liten tävling. Stackars Mikael som faktiskt inte har tränat några lydnadsmoment alls egentligen. Jag hann att vara med på budföringen och den gick galant. Hon skuttar glatt iväg den långa biten och sätter sig så fint. Jättekul att det har blivit hennes bästa moment, förutom platsliggningen då som brukar fungera även om det är mycket störningar runt. I går när husse var med däremot så hade hon ställt sig upp. Undrar om hon ville testa honom. Annars skötte hon sig ganska bra och jag hoppas att Mikael fick lite blodad tand. På tisdag åker vi och hämtar det nya tillskottet, jag tror Muffin blir nöjd med att få en lillasyster. Vi passar också på att simträna ganska mycket nu när vädret är så skönt. Vattenapportering är väldigt kul och nyttigt.

Fast ibland kan man få vila sig lite

2009-06-15
Nu har vi kommit hem från Vännäsresan. Väldigt många hundar på samma plats i två dagar. Ändå ganska gott om plats för tält och besökande. Man kunde ju ha önskat lite bättre väder. Lördagen klarade vi av med bara blåst och gråväder, men på söndagen regnade det mest hela dagen. Vad blev då resultatet? Ja det hade inte varit fel att få med sig ett Cert hem och det var också nära. Det var bara fyra tikar med och ingen hane. En i unghundsklassen och tre i den öppna. På lördagen vann Muffin den öppna klassen, och Certet gick till unghunden. Vi fick nöja oss med ett reservcacib. På söndagen fick vi en slät 1a. Domaren som var stor och lite skräckinjagande (fast mycket lugn och trevlig, och hade mycket humor) sa att hon var väldigt fin, men att CK hölls inne pga av "något reserverad". Jo då, efter att han känt på henne reste jag mej upp och då tog han ett steg mot henne, och då tog hon ett steg tillbaka. Så det är väl inget att säga om det egentligen. Annars är jag faktiskt väldigt nöjd ändå. Jag har tänkt lite på hur länge jag ska hålla på att ställa Muffin fast hon tycker det är pest. Jag har tänkt att hon har stannat i utställningsutvecklingen och det blir inte roligare än så här. Så de här utställningarna tänkte jag nog skulle få bli de sista. Det finns ju ingen anledning att jaga runt med henne som ändå "bara" är en sällskapshund, bara för att matte tycker det är kul. Sista månaden har vi varit på fyra inofficiella utställningar och på de två sista har hon varit lugnet själv. Inga problem med tandvisning och så mycket mindre lutande mot matte vid visitationen. Hon har också ett annat driv än tidigare, då jag har fått "dragit henne runt i ringen" Hon har blivit mycket tryggare vid uppställandet också eftersom hon numera har börjat sträcka sig efter godiset och det har hon aldrig gjort tidigare. Kanske det ger en del självförtroende att hålla på ändå? Så eventuellt anmäler vi till några fler i sommar ändå. Öland är ju en väldigt trevlig utställning som man gärna återkommer till. På söndagen blev Muffins halvsyster, Isblommans Spring Edition Svensk Utställningschampion, och hon är en helt bedårande perrotjej. Matte Lena var lycklig som en lärka och det var jättekul att träffa henne igen. Vi hade i alla fall med oss en champion hem då dvärgpinscher-Ingelas vackra Maja fick sitt tredje Cert. på söndagen. Det är inte dåligt med tanke på att hon är bara drygt två år och det är alltid väldigt många startande i rasen. Nästa år tar vi oss nog en vecka däruppe i norr igen för att vandra lite och att gå på utställning.

2009-06-07
Strax före halv sex på morgonen satte vi oss i bilen och körde söderut mot Värnamo och nästan exakt klockan 10.00 var vi framme. Det blir lite drygt i bilen att åka både fram och tillbaka på en dag så nästa år blir det nog en övernattning. För visst vill man återkomma till ett sådant paradis. Muffin tyckte det var lite jobbigt i början när de andra hundarna skulle kolla vad hon var för en liten typ. Men hon vande sig ganska snabbt. Det badades och lektes hela dagen och det gör förstås henne gott att umgås med andra perros ibland. Man träffar mycket nya trevliga människor en sådan här dag så resan känns verkligen meningsfull. Jag har lagt ut bilder på en egen länk på gallerisidan.

I veckan har jag varit och tittat lite på små valpar. Jag träffade tiken och hon var lugn och harmonisk och jag kände mej nöjd efter titten.

Idag har vi inofficiell utställning på vår brukshundklubb så vi ska åka upp och ta en liten sväng i ringen. det blir sista gången före resan till Vännäs till helgen. Jag lämnar Mikael hemma och åker med Dvärgpinscher-Ingela på minisemester i fyra dagar.

2009-05-28
Vi håller på att jobba med momenten i appellklassen. Vissa delar kräver mycket tålamod.......framförgåendet är en riktig utmaning. Överraskande är att Muffin faktiskt klarar budföringen om inte mottagaren försöker ta i henne. Hon har lärt sig att man ska sitta fot. Ibland sätter hon sig kanske lite för långt bort, men kul att hon ändå gör det. Den allra svåraste nöten att knäcka är det som jag trodde skulle gå på räls. Spårningen. Muffin skiter väl i pinnarna när det finns ett spår. Har vi ingen sele och tar en skogspromenad plockar hon gärna pinnar. Men med sele och ett spår i nosen går det inte. Vi har provat med att kasta pinnarna med selen på och då går det bra och det är jättekul att hämta pinnarna då. Måste komma på ett sätt som gör dem lite roligare. Annars är hon som ett jehu i skogen när det ska spåras. Det är nog den enda gången inget kan störa henne. Hon går som under hypnos.

2009-05-17
Idag har vi varit på utställning igen. Muffin gillar utställningar, men inte just ringjobbet, och det är ju det som är själva grejen. Hon rör sig väldigt fint och får fin kritik, men hon visar att hon inte tycker om att bli tagen på. Det är väl i och för sig inte så ovanligt. Hon är ändå lugn och skulle aldrig komma på idén att morra eller så. Jag såg en Sredneasiaskaja Ovtjarka (tror jag det stavas) Snacka om att inte vilja visa upp sig. Jag kan väldigt lite om den rasen, men det gick i alla fall livat till. Idag blev vi placerade i gruppfinalen, 3a. Det var kul.

Shoppa går att göra även på inofficiella utställningar och det brukar jag inte kunna motstå. Hittade en sele som kostade mycket, men verkade väldigt bra. Tillbehör som att kunna göra om till Y-sele och även klövjeväskor som går att sätta dit. Jag tycker att det är svårt att hitta bra klövjeväskor, men den här kommer att sitta som gjutet, tror jag. Den fanns i många fina färger och olika texter. Vi valde svart och bodyguard för det är väl så långt från Muffin man kan komma.

Diana har kommit hem från Brasilien där de varit i några månader. Det var skönt att få hem dem igen.

Så har jag fått avboka Gotlandsresan, som var bokad sedan flera månader tillbaks. Det är nämligen så att vi får hem en ny familjemedlem den veckan. Helt plötsligt fick jag chansen och då var de redan födda. Det var inte alls planerat att få en valp så tidigt på sommaren. Jag hade till och med lovat att jobba hela sommaren för att jag skulle ha mycket ledigt att ta ut vid en eventuell höst/vintervalp. Jag har varit i valet och kvalet och letat föräldrar med HD-fria syskon och bra psyke. När man söker hund av relativt liten ras så är det såklart svårt att hitta allt man önskar. Tur det för om man bara skulle kunna använda avelsdjur som hade syskon som är HD-fria så skulle det inte finnas mycket att avla på. Men som valpköpare kan man ju leta, och jag fann. Jag har gjort vad jag kunnat för att det ska bli bra.
Jag har också ökat på min instruktörsutbildning med kantarellsök. Så det känns kul att kunna ha kurser i det framöver. Man ska hålla en gratiskurs under utbildningen och det var väldigt lätt att få tag i folk till det. Många är intresserade av just kantarellsök och det känns som man får kontakt med hundägare som annars inte går på hundkurser.

2009-05-01
Ny bra bok av Ingrid Tapper, "Hundars rädsla och aggressioner". Människor med stor kunskap och lång erfarenhet inom området ger alltid läsningen mer substans. Riktigt bra är i alla fall hennes senaste bok som kom ut för några veckor sedan. Sedan finns väl knappast boken där man inte "sållar" bort något.
Jag och Muffin har tillbringat ytterligare en helg i Tomelilla. Jag har insett att klicker är så mycket mer än vad jag trodde. Eftersom utbildningen är instruktör med klickerinriktning så har vi hela två klickerhelger kvar vilket ska bli mycket spännande.

Vi har också startat bruks-kursen och vi har börjat tränat framförgåendet. Ja det blir ju inte lätt med en hund som alltid vill gå alldeles bakom matte. Men jag tror att vi hittar en lösning som passar henne. Budföringen är också ett moment som jag undrar om vi kommer att behöva avstå vid en eventuell tävling. Det kan bli mycket svårt att få sätta sig fot vid en främmande människa så långt från matte. Jag tror att det går att träna in, men främmande människor som vill hjälpa till att träna kan man ju inte hitta hur många som helst. Jag är ju den stöniga sorten så jag kommer inte att ge upp i första taget. Det är väl krypet som jag borde vara försiktig med, med tanke på höfterna. Det ska i alla fall bli kul att få en riktig inblick i vad bruks är och det verkar faktiskt trevligare än den rena lydnaden.

Idag har vi också varit på den årliga inofficiella utställningen i Mariebergsskogen. Det har blivit lite av en tradition att åka dit 1a Maj. I dag hade vi ett underbart vackert väder och jättemånga trevliga hundmänniskor fanns på plats. Jag passade på att träffa några uppfödare av portisar. Muffin blev BIR och oplacerad i gruppfinalen. Det är inte så ofta man kommer långt fram i gruppfinaler. Baccus och Elsa var på plats så vi var inte helt ensam perro i ringen. Domaren var grundlig och gick igenom det mesta. Muffin tyckte att det var lite jobbigt, men hon är så duktig och accepterar. Det syns dock på hela hennes kropp att hon inte älskar denna behandling. Däremot så tror jag hon var nöjd med dagen ändå. Mycket lek med andra hundar. Hon fattade stort tycke för. bl. a en lagotto som hon hade svårt att slita sig från. Det var ömsesidigt. Muffin är i alla fall tillbaka nu från skenvalpningen. Leksakerna har blivit leksaker igen och hon är en glad och lycklig hund som har fått sprallet tillbaka, härligt. En lycklig hund gör en glad i hjärtat.

2009-04-19
I går var vi på perroträff i Smedjebacken. Ett underbart väder och underbara människor. Aktiviteter för både hundar och ägare. Ett stort tack till Anneli och Nanna som lägger ner så mycket engagemang för att få till träffarna. Jag tror det var sammanlagt 29 perros. Det är en härlig syn när så många hundar med så olika färger och färgkombinationer springer runt. Muffin gillar inte när andra hundar nosar henne i baken, då låter hon med ett väldigt högt pipljud. Hon är ju inte riktigt sig själv ännu efter skenvalpningen, men det verkar som hon börjar komma tillbaka till sitt rätta jag. Hon åt i alla fall en stor tallrik med kokt rödtunga i går. Tur att man har en husse som är fiskhandlare. Jag lägger ut lite bilder på en egen sida i fotogalleriet.

En lång rad.

Vi har börjat titta efter en ny hund till familjen. Det är inte riktigt klart med vad vi ska ha. Buden har varit lite olika. Barbeten verkar vara en perfekt hund till oss. Kelpien tycker jag väldigt mycket om. Eller kanske en Portis som också ligger bra till. Vi har väldigt många portisuppfödare här i Värmland så man lär känna många hundar av den rasen. Barbet finns det väldigt få av men på utställningar har jag alltid passat på att hälsa när de har varit med. Jag gillar de hundarna mycket. Vi får se hur det blir med en lillasyster till Muffin. Jag gräver vidare.

2009-04-13
Det har varit en härlig påsk, med mycket sol och vår. Vi fick hem det jättefina vandringspriset för årets viltspårsperro, Tack Elsa för att du släpade runt priserna några gånger mellan Kil och Forshaga. Muffin har skenvalpat och går omkring med en gummileksak, hon piper och gnäller och vill bara hålla på att bädda och ligga bredvid sin bebis. Jag hoppas att det går över fort för hon tycker nog det är jobbigt. Hon har slutat äta också.

Förra påsken när vi var i Ånimskog i Dalsland så var där massor av snö, flera decimeter. I år så blommade blåsipporna i miljoner. Jo, nu är ju påsken senare i år förstås.

2009-03-29
Snö, snö och mera snö, Jisses vad det har snöat. Vi har fått ca 2 dm i helgen och nu håller allt på att slaska bort.
Jag fick ett mail från min dotter som tillbringar mycket tid i Brasilien. De har ett litet ställe där i en liten fiskeby vid havet. I Brasilien springer det mycket hundar som lever i det fria och de är värda ungefär lika mycket som en kackerlacka i Sverige. Innan hemfärden i december så hittade Diana en liten valp, uppskattningsvis sex veckor gräva i soporna efter mat. Hon berättar att de flesta valpar dör när de slutat dia pga av brist på föda. Men när de kom tillbaka förra månaden så såg hon att den valpen hade lyckats överleva och bodde i sanddynorna tillsammans med troligtvis sin mor. Dessa två hundar har nu blivit adopterade, eller de har väl adopterat bort sig själva. De håller sig runt deras gård och vaktar den som om det vore den största uppgiften i livet. De är avmaskade och får mat en gång om dagen. De följer alltid med på promenaden (kanske ser de Diana som en tillgång och vill inte släppa henne ur sikte). Nu har de ordnat så att hundarna kommer att få sin mat även när de inte är på plats. Vi får hoppas att det kommer att fungera. Kanske just de här två får ett något drägligare liv. Fast jag funderar på hur det kommer att gå när/om tiken får ytterligare en kull.

2009-03-22
Muffin Tuffing, ja så tänker jag allt oftare. Hon växer när det gäller framför allt möte med andra hundar. Hon har alltid varit mycket försiktig när det gäller större raser, men jag märker att hon allt oftare låter svansen sitta kvar på ryggen och försöker att få kontakt. Där ser man vad äldre hundar präglar de yngre. Jag var ju noga med att Muffin fick träffa andra hundar mycket utan Loka, men visst har det satt sina spår. Roligt är ju att hon verkar förändras till det bättre.

Muffin var förresten på promenad med min son i fredags. Hon stack ut på isen och gick igenom. Hon tog sig inte upp själv. Han hade flexikoppel på och jag har alltid ett halvstryp som är lite för stort så han kunde inte hjälpa henne upp med kopplet utan fick gå ut och ta henne i nackskinnet. Det var inte så långt ut så han hade inte kunnat drunkna själv på det djupet, men man blir ju lite svag i benen när man hör vad de har varit med om. Hon verkar i alla fall inte ha tagit någon skada av vinterbadet. Inga ömma höfter eller så.

2009-03-12
Det har varit intensiva helger ett tag. De senaste fyra helgerna, varav tre på utbildning. Bilen går i ett. Men nu får jag stanna hemma ett tag och jobba med mina hemuppgifter ända till slutet av april. Ett fördjupningsarbete på en ras(weimaraner) och ett specialarbete på ett valfritt hundrelaterat ämne, där jag har valt kramper och epilepsi på hundar. Ett stort område har jag insett, det bara växer och växer ju mer man tar reda på. Muffins självförtroende växer också och hon har dessutom fått en enorm aptit. Nu är hon nyklippt, för om man ska på utställning i sommar så får man inte ta pälsen för tidigt, eller för sent. Jag har en förmåga att vänta för länge för jag hoppas att den ska vara så lång och vacker till utställningen, men någon månad före det är dags så sprider sig tovorna rejält, så därför har jag väntat lite längre med klippningen i år.

2009-02-28
Idag har våren kommit. Solen värmer skönt

På skogspromenaden hittade Muffin något gott att rulla sej i. Jag
undrar varför de gör så egentligen. Hon gjorde så mycket när hon var yngre, men numera är det sällan. Under
löpen kommer dock detta oaptitliga beteende tillbaka och jag ser att hon finner det mycket njutbart. En annan sak jag märkt är att hon behöver umgås mera med hundar. Hon är ju inte van att vara ensam hund och nu börjar hon visa tydligt att hon saknar det. Jag har funderat lite på vad vi ska göra åt saken. Kanske kan vi låna en hund ibland. Eller så kanske man kan man ta en inackordering. Det är i alla fall inte dags att införskaffa någon ny egen vovve ännu. Till vidare får vi se till att umgås med hundvänner vare sej de vill eller inte.

Sedan blev ju Muffin årets viltspårsperro och det var ju jätteroligt. Det är många duktiga viltspårare i rasen och vi hade ju faktiskt inte varit mest alerta när det gäller gångna spår. Men det var verkligen kul för oss.

2009-02-24
Även i helgen har jag varit i Tomelilla. Det bli lite intensivt, men det är väldigt roligt. I helgen har vi haft Kerstin Malm som föreläst för oss i två dagar. Hon är verkligen förtroendeingivande och har lång erfarenhet och mycket kunskap. Jag har lärt mig massor. Muffin löper och då är hon väldigt slö och trött.

2009-02-16
Hemma igen efter en mycket lärorik, spännande och rolig helg i Tomelilla. Hundens hälsa, och massage har varit ämnena. En av lärarna i helgen var hundmassören Linda. Vi gick tillsammans igenom våra hundar, tittade på hur de rörde sig mm. Vi fick lära oss att massera och stretcha. Muffin visade sig vara lite stelare på ena sidan samt att hon gärna ville sitta/ligga på sidan. Vi utarbetade ett träningsprogram som kommer att hjälpa till att få henne "symmetrisk" igen.

Hundarna tyckte att det var väldigt skönt med massage. Muffin som annars inte tycker om att främmande tar på henne alltför mycket kom snabbt över det och bara njöt. Nu kommer det att bli massage en gång i veckan. Lite backträning uppför diagonalt och lite balansövningar för att träna upp musklerna runt den dåliga höften.
Det är väldigt långt att åka hem på kvällen, man kommer hem mitt i natten. Ändå ser jag fram mot nästa helg då vi har etologi på schemat. Lärare då blir Kerstin Malm. Jag har läst en del av hennes böcker och jag tror att även den helgen kommer att kännas bra.

2009-02-08
Vi har blivit utmanade av Fanta och hennes matte Annica. Vi hämtade den femte bilden i den femte mappen i vårt bildarkiv. Och här är den. (Vilken tur att det var en hundbild) Fast när jag tittar efter så är det ju inte mycket annat i arkivet.

Idag har vi också varit på årsmöte på brukshundklubben. Jag fortsätter inte med mitt engagemang i agilitysektorn, eftersom jag inte har någon egen hund att träna. Vi får se vad framtiden ger. Muffin vann i alla fall mediumklassen i klubbmästerskapet och det blir hennes första och sista pris i agility. (men jag kanske röntgar om igen och då vet man ju aldrig vad det kan bli)

Vi har fått snö de senaste dagarna till Muffins stora glädje. Det går inte att stoppa henne utan hon bara rusar runt och leker. Nu tänker vi ju på det där med höfterna, men vi låter henne vara aktiv när hon vill och om/när den dagen kommer som höfterna gör sig påminda så får vi agera därifrån. Muffin är en så sorglös och glad hund och jag tycker att hon ska vara det så länge det går. Det är svårt att veta om man gör rätt men vi får försöka att förebygga med rätt träning så kanske det håller länge.
Tiden går men vi saknar Loka varje dag. Men vi ser också skillnaden hos Muffin som börjar ta kontakt med hundar och människor på ett helt annat sätt. Hon har faktiskt börjat vakta huset, vilket hon aldrig gjort förut. Däremot har hon alltid vaktat våra ägodelar, som ryggsäckar, fikakorgar mm när vi har varit ute på olika aktiviteter.

2009-01-25
Nu kommer det fösta inlägget i den nya dagboken. Jag fick lägga ner hemsidan ett tag eftersom det blev för jobbigt att fortsätta uppdatera. Anledningen är att vi inte har Loka kvar längre. Till slut blev vi tvungna att ge upp hoppet om henne. Eftersom jag vet att många har följt mitt arbete med Loka så vill jag kort berätta att det till slut inte fanns någon annan utväg för oss. Hon blev alltmer orolig runt Léon, barnbarnet. Jag trodde från början att det skulle gå bra, men i stället gick det åt andra hållet och hon tyckte att det blev jobbigare för varje gång han var med. Det var lite Loka i ett nötskal. Om det var något som var otäckt så byggdes rädslan på för varje gång och det blev värre och värre. Sedan märktes också att hon hade alltmer svårt att gå ner i varv. Det blev allt vanligare att hon satt vaken på nätterna och hässjade. För att lättare slappna av när morgonen närmade sig. Vi kom till den punkten där vi kände att Loka inte längre kunde hantera sitt beteende och vi kunde då förstås inte heller längre lita på henne. Visst hade vi kunnat se till att hålla henne borta från Léon, men det är vad vi har gjort de senaste åren, hela tiden tagit mer och mer av vår rörelsefrihet för att det ska fungera. Vi har prioriterat henne för vi tyckte att det var det värt. Samtidigt märkte vi att hon fick det mer och mer jobbigt att bara vara hund. En del saker blev ju bättre och vi tyckte ibland att vi gick åt rätt håll, men på lång sikt har hon ju hela tiden egentligen bara ökat sin reaktivitet och intensitet.

Allt blev väldigt tomt och öde. Loka var en fantastisk hund när hon fungerade. Så klok och energisk. Den saknaden vi känner är förstås enorm. Jag är tacksam mot de som jag har haft kontakt med och som har varit ett stöd. Det har varit till hjälp att ha de kontakter nu som hemsidan gett mej.

Nu får vi fokusera på Muffin som har varit väldigt nere men börjat att återgå till sitt rätta jag.